Ja, då börjar livet på Skara Skolscen vakna igen efter sommarens vila. Vi lärare är igång igen och längtar nu efter alla nyfikna, arbetssugna elever.
I det här huset är det inte som det ska vara när det är tyst och lugnt. Här ska det låta och energin flöda.........

På onsdag hälsar vi nya och gamla elever välkomna till terminsstart - det ska bli så roligt att träffa er alla !! Sedan är det bara att hålla utkik efter höstens program som innehåller allt från lyrik och scencollage till sago - och berättar-projekt. Som vanligt avslutas året med ett Luciaprogram.

 Väl mött alla - elever - publik  och övriga intresserade som besöker oss på nätet.

                                                       /Margareta,   lärare i röst/tal och sång

 

Hej!

Jag kom precis på att skolan börjar snart. WII
Jag tycker det ska bli så underbart roligt att få träffa de nya 1:orna och mina gamla klasskamrater och alla de fina lärarna.
Jag längtar efter att komma igång och få rutin på dagarna.
Jag längtar tillochmed lite efter höstlöv. Får man göra det?

KRAM Jonna 

Kära Skara Skolscen-bloggen!

Idag har sc1 haft ett sjukt roligt seminarium med två examinerade killar från skolan som nu pluggar på Teaterhögskolan i malmö. Vi fick lära oss något så originellt och spännande som att drömimprovisera. "Drömimprovisation? Vad i hela friden är det?" kanske någon där ute i omvärlden (den utanför Skara) tänker. Ja, det undrade jag med, men efter flera timmars svett och skratt så kan jag bara konstatera; Drömimprovisation är en fantastisk improvisationsform som binder ihop massor utav de viktigaste redskapen en skådespelare behöver. Man måste samarbeta till tusen och vara på alerten konstant! Tack för en jättekul dag alla som var där!

 Hemskt kul ska det bli att få träffa alla nya elever som börjar efter sommaren! Jag såg precis att det tillkommer ännu en Maja, typiskt, för den Maja som skriver blir alltid så förvirrad när hon inte är själv i ett rum med detdär tjusiga namnet. Menmen, välkommen nya Maja och nya klassen! ;)

Soliga hälsningar till alla!

Maja

"Häxjakten" är över och det är dags för efterarbete i produktionsgruppen. Samla ihop kvitton, fakturor och försöka le positivt och hoppas på att vi går plus. Sitter här med Ann på kansliet och skrattar och ringer runt. Har även skrivit autografer i Ing-Maries programblad idag. Så är det när man är känd...halvkänd...äsch vem försöker jag lura. Jag är en doldis!

 /Magnus

Nedräkningen har pågått några dagar och nu är vi här. Det är dags för sista föreställningen av "Häxjakten". Hur gick det till? Jag ska aldrig förstå tidens gång... Men det har varit roligt, det har varit slitsamt, det har varit häftigt. Känslorna har slagit klorna i oss och tvingat oss med på en berg-o-dalbana av bästa slag. Men en berg-o-dalbana som haft fler fantastiska toppar än jobbiga dalar. Tack allihopa, mina klasskamrater, Maria och övriga inblandade lärare för en härlig tid!

Vi kan. Vi vågar. Och vi skapar magi.

/Ida

Då har det alltså varit premiär på Häxjakten som inte alls känns som premiär. Jag har varit förvånansvärt lugn inför hela föreställningen och jag hade inga premiärnerver, vilket är lite oroväckande. Borde det inte finnas nerver? Men det gick bra ändå ända tills slutscenen där störningsmoment kom in.

Gå gärna i på Galleri och se bilder från föreställningen.

kära, kära nån.

efter vad som känns som miljontals veckor och samtidigt bara några få (tiden lever sitt eget lustiga liv i den här stan) så har vi en färdig föreställning som idag ska visas upp för publik. det är svårt att förstå faktiskt. ibland börjar man prata om saker som hände första terminen, som om det hände för tre månader sen. men nu har vi varit här i över ett år. det är givetvis komplicerat att utvärdera sig själv när man jobbar så intensivt, och dessutom med sig själv, sin kropp och sin själ som största instrument. jag tror att jag kommer komma till en lite mer exakt insikt om vad jag har fått erfara, om några månader när kunskapen har börjat sjunka in. det är nästan ofattbart att man inte ska komma tillbaka hit nästa termin. det här är ju mitt hem, här har jag ju mitt liv. jag har lärare som har hjälpt mig att utvecklas på alla tänkbara plan, jag har vänner för livet, jag har växt som människa. teatern har den magiska effekten, att sprida förståelse och medkännande för saker man inte trodde att man förstod.

jag vill inte härifrån.

men det blir en malmöhöst. det blir jag, sofia L och magdalena i en lägenhet på möllan. det blir billig grönsakskost, det blir sena kvällar i vinets och filosofins tecken. det blir smygperformance och hemmakonserter med våra instrument. och det blir en läshöst. en tehöst. en höst av välmående och eftertanke-

ja, där tackar vi mark levengood för de muntra höstassociationerna.

nu ska jag äta frukost och sen hälsa på min grann-tant och tipsa henne om att boka biljetter till häxjakten!

/Ashtray

 

 

 

Egna scener, andras scener, improviserade scener, mimscener, scenslagsmål, sceniska sånger, icke-sceniska berättelser, scenbygge, Öppen scen, scenisk framställning, scenläsning.....

 Just nu önskar jag mig ett åttonde dygn på veckan och en tjugofemte timme på dygnet. Men på något underligt vis verkar man ändå hinna....

 

Och denna älskade skola verkar ju löna sig, dessutom! Två stycken från förra trean har kommit in på Malmös teaterhögskola nu visar det sig!! Galet kul, kan bara säga GRATTIS till dem, och så ett stort lycka till! (Till mig själv också. För framtiden.)

 

 Skara Skolscen ger mig mod att öppna mig och lust att orka.

Hej alla!

Nu sitter jag i soffan efter första dagen på skolan efter lovet. Det är verkligen skönt att komma tillbaka. Visst, man älskar ju att möla påskmat och hela-dagen-slappa, men efter en vecka av slappa bestyr känns hela kroppen som majonäsen på en överbliven ägghalva. Man har ingen styrsel på lemmarna längre! Jiisees!

  Därför är det så betryggande att veta, att nu är det dags för både psykisk och fysisk motion samt regelbundna måltider och utveckling. Skara Skolscen är en hård utbildning, men jag älskar varje svettdroppe som jag offrar för den! Imorgon blir det individuell kroppsuppvärming, talövningar, improvisation, yoga, rörelselektion och massa massa mer...

 Vi ses på skolan! XOXO :)

Jag är så tacksam för att vi i min klass kan spotta på varandra.  Att vi kan slita sönder varandras kläder och förstöra varandras mat. Jag är så glad att vi kan förnedra och trycka ner, slå och misshandla och trakassera varandra tills vi gråtande lämnar salen och inte blir oss själva igen förrens nästa dag.

Att vi kan göra allt det här för varandra och gå in i det med allt vi har, bara för att hjälpa varandra att hitta historier, motiv och vändpunkter för våra karaktärer som vi mer och mer börjar lära känna.

Vi har nu två hemska, intressanta och stundtals traumatiska dagar med metodimprovisationer bakom oss, och det är tur att vi har lov nästa vecka så vi kan bli som folk igen. Men vilken fantastisk klass, som verkligen ställer upp och gör det här för varandra fastän det är minst lika hemskt för soldaten som står där och spottar på golvet jämte de krossade äggen, eller för den vidriga hyresvärden som tvingar den urfattiga flickan att slicka hans knä för att tillfredställa sig. 

Det är kärlek!